.... Jag blev generad och bestämde mig för att gå in och hjälpa mamma istället innan man märkte hur mycket jag rodnade. Men när jag kom hem så var det visst redan försent för mamma kom fram till mig och log som hon brukar göra när hon såkallat ''ser rakt igenom mig''. Hon berättade för mig att hans pappa hade sagt att killen var lika nervös för att träffa henne också. Det kändes lite bättre inom mig och jag tog med det silvriga kakfatet ut där alla utom killen och den lilla flickan satt och pratade. Istället sprang dom runt på trädgården och busade. Jag tyckte det såg väldigt gulligt ut. Han hade bra hand om barn och det gillade jag eftersom jag själv gillar barn extremt mycket. Jag ville bli någon som hade hand om barn när jag blev stor bara för att barn var det bästa jag visste. Jag satte ner fatet på bordet och satte mig bredvis pappa. Jag lyssnade när dom pratade men föll snabbt in i mina egna tankar. Jag tänkte på hur underbart det hade varit ifall jag och den snygga killen skulle varit tillsammans. Jag avbröts helt plötsligt i mina tankar utav att  jag hörde en ljus stämma skrika:

- Kom nu och umgås istället. Jag tror inte att Betty vill sitta här ensam och lyssna på oss vuxna. 

Det var killens mamma som hade ropat. Hon kollade på mig och log så jag log tillbaka. Jag kollade åt killens håll och såg att han jagade den lilla flickan en sista gång. Till slut fångade han henne och satte henne på axlarna. När han gick mot bordet där alla vi andra satt så hörde hon ett ljust skratt ifrån flickan. Det lät så gulligt och det gjorde till och med så att jag fick en härlig känsla i magen. Skrattet påminnde lite om hennes egna. Pojken satte sig bredvid mig med flickan i knät. Hon ville inte sitta själv utan i hans knä. Jag blev lite nervös och började pilla med mina målade naglar. Jag hade hållt på att fixa dom länge dagen innan och ville verkligen inte förstöra dom så jag pillade inte så hårt på dom. Men jag visste inte vad jag skulle konsentrera mig på nu när han redan var så nära. 

- Hej, jag heter Carl och detta är min lillasyster Edith. Vad heter du? Frågade kille helt plötsligt.

Jag blev lite nervös men jag ville inte visa det så mycket så jag kollade upp och försökte få fram något bra.

- Hej, jag heter Betty. svarade jag blygt.  
Kände att jag kunde fått fram något mycket bättre. Istället bestämde jag mig för att kolla ner igen.  Carl skrattade till och jag visste inte vad jag skulle säga.

-Du är rätt blyg va? sa han med en lugn röst.

Jag nickade till svar och gav ifrån mig ett tyst skratt. Hans syster hade precis satt sig på sin plats igen och börjat äta. Han hjälpte henne med att hålla gafflen rätt. Hon var runt 2-3 år kanske. Hon hade precis fått börja äta själv. När han fixat det så frågade han om dom skulle gå och ta mat. Jag tyckte det var en bra idé och vi gick iväg för att hämta mat. Han åt en normal portion med mat medans jag åt ungefär lika mycket som hans lilla syster. Jag är    

väldigt kräsen och nästa aldrig hungrig. Även så är jag normal tjock men väger inte så mycket. Efter maten så ville hans lillasyster, Edith, bada i polen. Hon tog av sig klänningen och under dom hade hon redan en söt baddräckt.  Den var rosa med små gula ankor på och På rumpan stog det '' Edith''.  Pappa hjälpte henne att få på sig armpuffarna. Sen satte han sig med Carls pappa vid polen och kollade så ingenting hände henne när hon badade. Carl som tyckte det började bli långtråkigt att inte göra något hade gått iväg med min mamma och lekt med hunden. Mamma tyckte om djur väldigt mycket och hon hade till och med varit vetrinär innan bilolyckan. Hon var det i ca 4 år men hon tog mest hand om hästarna och dom lite större djuren. Nu var det bara Carls mamma,Linnea och jag som satt vid bordet. Hon hade frågat lite om skolan och så. Jag svarade så artigt jag bara kunde och frågade själv lite saker. Men helt plötsligt fick hon ett samtal och blev tvungen att åka iväg. Antagligen jobbet. Nu visste jag inte vad jag skulle göra så jag började pilla med naglarna igen. På naglarna hade jag målat olika djur. på tummen en katt, pekfingret mus, långfingret sköldpadda,ringfingret fågel och på lillfingret en hund. 

-varför sitter du här själv för? frågade en lugn pojk aktig röst. 

Jag hoppade till och kollade upp för att se vem det var. Självklart så var det Carl.

- Oj, förlåt om jag skrämde dig. Vill du hänga med o gå en runda? Bara du och jag? frågade han.

Hörde jag verkligen rätt? frågade den snygga killen Carl Mig ifall vi skulle gå en runda precis!? 
Jag blev tvungen att svara snabbt.

- Ehm...visst! Vart ska vi gå då? Stammade jag fram. 
Jag hoppades det inte märktes allt för väl att jag blev nervös. Men jag tror det gjorde det för han tog min hand och svarade:

- Lugn, Jag brukar inte vara här så du får visa mig något ställe dit man kan gå. 

Vi log mot varandra och jag visste precis vart jag ville att vi skulle gå...

Så nu får ni inte veta mycket mer idag. Mitt namn är inte Betty på riktigt men jag vill heta det så jag valde det namnet till min karaktär. Hoppas ni längtar tills nästa gång jag skriver. Kram! 

Jag vaknar upp,klockan är redan 11. Varför har ingen väckt mig?
Jag går upp och springer ner för trappan och raka vägen in i köket. Jag öppnade kylskåpet och stog mjölken och en liten fruktsallad,som vanligt. Efter jag ätit den så skyndade jag mig upp på rummet. Satt på musik på mobilen som jag brukar göra. Vad ska jag ha på mig idag? var det första jag tänkte på när jag öppnade fönstret. Det var väldigt varmt och jag bestämde mig för att sätta på mig en blommig kjol och ett vitt linne. Ett ljusbrunt skärp till det skulle vara perfekt. Jag letade upp allt och satte på mig det. Jag satt upp mitt ljusa hår i en slarvig bulle och satt på mig maskaran lite snabbt. Tyckte inte det gjorde så mycket om det inte såg perfekt ut. Det var ju faktiskt sommarlov och ingen skulle bry sig vilket fall. När jag kom ut på den enorma gräsmattan såg jag att pappa hade satt upp polen och nu satt han i sin solstol och läste sin bok. Pappa var en väldigt snäll person som brydde sig om alla och ville alltid hjälpa till. Han hade inget hår,massa tatueringar och en rätt vältränad kropp. Han var inte så hård som han såg ut att vara. Han var helt enkelt en riktig ''nallebjörns-pappa'' som vi brukade kalla han för. Mamma var på sjukhuset på en kontroll. Hon hade haft problem med ryggen ett längre tag. Min mamma var en riktigt snäll människa hon med som alltid ville mitt bästa. Om jag var ledsen så tröstade hon mig alltid och var det något som jag ville prata om så var det alltid hon som lyssnade. Hur som helst, Idag skulle pappas jobbar kompis komma på besök med sin familj. Jag hade hört ryckten från mina vänner att han hade en riktigt söt son. Jag hade aldrig sett han men hade fantiserat om en riktigt snygg kille i mitt huvud. Han skulle ha brunt lockigt hår. Klarblå ögon och världens finaste leende. Inte bara det utan även en vältränad kropp och lagom lång. Själv var jag bara 1,60 lång. Så han fick gärna va ca 1,70-1,75.  Jag gick upp och städade innan dom kom och sen dukade jag fram. Nu kom mamma hem.  Hon berättade att det hade blivit lite bättre med ryggen och att hon inte behövde besöka sjukhuset på över 2 månader! 
Jag var väldigt glad för mammas skull. För ungefär 1 år sen hade mamma varit med i en bilolycka med en kompis som körde rattfull. Dom hade krockat med en annan bil och hennes kompis dog. Som tur så överlevde mamma. Det är fortfarande ett hemskt trauma för mamma. Hon gick hos phsykolog för det. 
Nu kom en röd volvo upp för backen som ledde upp till det lilla gula huset som familjen Olsson bodde i. När dom steg ur bilen var det första jag såg en rätt kraftig man med en brun mustach. Han hade en röd kortarmad skjorta på sig och ett par beiga shorts. Antagligen pappan tänkte jag och kollade vidare efter att få se den snygga killen. Men efter det såg hon istället en lång och mager kvinna med ljust,lockigt hår. Hon var väldigt fin och hade en röd långklänning på sig. Hon såg nästan ut som en kändis på röda mattan fast med rätt lätta kläder. I handen höll hon en liten flickas hand. Hon såg nästan ut som en liten barbie med dom bruna flätorna som hängde ner på axlarna. Hennes kinder var ros-röda och ögon ljusgröna. Jag log mot henne när hon kollade på mig med dom vackra ögonen.  Efter det hörde jag en hund skälla. Först blev jag skrämd men sen när jag såg att det var den snygga killen och en hund som lekte så blev jag varm inom mig. Det kändes som om allt stannade och att mitt hjärta började slå dubbelt. Han var mycket snyggare än vad jag hade tänkt ! Hans ögon var blåare än allt annat blått som jag någonsin sett. Håret var lockigt och den finaste bruna färgen jag någonsin sett. Han va nästan lite lik Harry Styles i håret. Han var helt lagom lång och såg rätt så vältränad ut. Kläderna satt också väldigt bra på honom. En vit t-shirt och röda shorts. I tröjan hängde ett par pilot glasögon och i handen höll han en röd keps. Jag blev generad och bestämde mig för att gå in och hjälpa mamma istället innan det märktes hur mycket jag rodnade. 


Nu skriver jag resten ikväll. Hoppas ni tyckte om det och det kommer fortsätta handla om detta ett tag. Kanske 5 delar eller något? :) men ha det bra,kram !