.... Detta var verkligen den bästa dagen i mitt liv. Jag och Carl bestämde oss för att gå tillbaka hem till mig. Klockan var runt 8 tiden när dom var hemma. Myggen hade börjat komma och det var kyligt ute. Dom vuxna och lilla Edith var redan inne. Dom satt i vardagsrummet och kollade på tv. Mamma och Edith lekte kurragömma och det var Ediths tur att gömma sig. Jag ville inte umgås med dom andra,bara med Carl. Men Carl var tvungen att gå till sin pappa och diskutera något. Medans dom gjorde det i enrum så satte jag mig ner och pratade med pappa. Han undrade vart vi hade varit och vad vi gjorde. Jag sa att vi va vid skolan för jag ville inte att han skulle veta om det stället. Det var lite hemligt och privat. Bara speciella fick ju veta om stället,som mig och Carl. Det gick en kvart,20 minuter innan Carl var tillbaka. Pappa gav mig ett blink med ögat som ett klartecken att jag och Carl kunde gå upp på mitt rum. Så jag reste mig upp och gick. Han kom snabbt efter,förstog nog vart vi skulle. När vi kom upp så slängde jag mig på sängen och han skrattade till. Sedan kom han och la sig över mig och sa '' Jag älskar dig,Betty'' . 

Det kittlade till i magen och jag svarade med att ge han en kyss. Efter det blev det tyst och vi bestämde att vi skulle se på film. Vi bestämde oss för en skräckfilm eftersom det är både lite mysig och läskigt. Framåt 10- halv 11 så kom Hans pappa upp. 

- Vi ska hem nu Carl . Sa han med en mild röst medans hans lilla runda huvud med den stora mustachen stack fram ur dörr öppningen. 

- Kommer strax. Skrek Carl till.

Jag blev lite rädd men var ändå rätt förstående. Jag skulle också tycka det var pinsamt om det var min pappa men jag sa ingenting. Vi kysste varandra en gång till innan vi gick ner till dom andra. Jag borstade mitt hår med fingrarna medans vi sa hejdå till alla. Edith som hade fäst sig rätt bra vid mamma ville inte lämna henne. Hon började gråta och jag tyckte det var gulligt men ändå sorligt. När dom hade åkt så var det ända jag tänkte på Carl. Jag hoppades vi skulle ses snart igen. Jag hade nog aldrig varit såhär kär förut. När jag kom upp på rummet  så såg jag någonting ligga på min kudde. Det var ett litet kort,ett litet kort på Carl. Han hade antagligen lagt den där till mig eller bara tappat den. Han va så söt på bilden med en röd rutig skjorta på sig. Jag satte bilden vid min spegel så jag kunde se han varje gång jag gick dit. Han skulle ringa imån lovade han. Klockan var rätt mycket och jag var trött. Jag valde att gå o lägga mig och hela natten drömde jag om stunden då vi satt vid Klippan. 

Så nu kan jag inte skriva mer för jag ska iväg. Hejdå! gör mer imån/nån annan dag.

....Vi log mot varandra och jag visste precis vart jag ville att vi skulle gå... Vi skulle gå till klippan. Klippan var mitt favorit ställe att vara på. Där hade jag varit ledsen,glad,arg och annat. Det var en rätt krånglig väg till ''klippan'' så det var inte många som brukade besöka den. Men klippan blev mitt favoritställe pga den fina utsikten. På kvällen,när solen var påväg ner så var det så vackert. Speciellt när himlen var röd-orange med en lite blandning utav rosa. 
Nu var dom påväg.  Jag hade inte berättat för Carl vart vi skulle än. Det kunde bli en överraskning istället. Vi hade precis kommit till öppningen i skogen som man va tvungen att gå igenom för att hitta klippan. Jag såg i carls fina ögon att han tvekade lite på att gå in i skogen.

- Litar du inte på mig? Frågade jag medans jag satte mig ner för att knyta om min sko. 

-Klart att jag gör men ska vi vara i skogen? Svarade han.

- Nej vi ska inte vara i skogen. Du får se vart vi ska, viskade jag i hans öra.

Jag tog hans hand och sprang iväg in i skogen. Det kändes som vi hade känt varandra i flera år,iallafall några månader. Jag var helt orädd när jag var med honom. Hade aldrig känt såhär förut. Det kändes som om jag hade hittat min bästa vän. Det var vid såna här tillfällen jag önskade att jag kunde veta vad han tyckte om mig! 
Tänk om han inte alls tänkte likadant? 

Nu var vi nästan framme. Vi skulle bara över en gammal träbro som fanns där inne i skogen. Den var gammal och skulle säkert inte hålla mycket längre. Men vi gick över den iallafall. Jag hade gått över den bron förut så jag var inte rädd men det syntes fortfarande i Carls ögon att han var nervös. Både för att bron inte skulle hålla och vart vi var påväg. Jag gav ifrån mig ett litet ljudlöst skratt.

- Och vad skrattar du åt då? Skrattade Carl roat.

- Dig, svarade jag 

Han sprang fram till mig (jag var en bit längre fram än han) och bärde upp mig. Jag blev lite förvånad men hade ingenting emot det. Jag försökte ta mig loss men han var stark. Vi skrattade ihop och tillslut la han mig på en gräsplätt för att sedan kittla mig. Jag försökte att inte skratta men det gick inte så bra. Han skrattade åt mig och till sist så lade han sig ner jämte mig och sa:

- Kan du inte säga vart vi ska? 

- Men nej ,du får faktiskt se när vi är framme. Blev mitt svar .

Jag ställde mig upp och borstade bort gräset som fastnat på min kjol. Jag kollade på han och han kollade tillbaka. Det pirrade till i magen och jag vände mig istället om för att kolla vart vi var för någonstans. Vi skulle bara över en kulle och sen var vi framme. Jag tog av mig skorna och började springa till kullen.

- Den som kommer först upp för kullen är bäst ! tjöt jag glatt till Carl.

jag vände på huvudet för att se hur långt före jag var han. Han var inte bara stark utan snabb också. Han var nästan före mig och jag hade startat minst 3 minuter före honom. Jag ökade lite till bara för att han inte skulle komma före. Men helt plötsligt så var han där, före mig iallafall. Då gav jag upp och gick istället med ett leende på läpparna. Han vände sig om och stannade upp när han såg att jag gett mig. Vi gick upp för backen och satte oss där. Jag pekade ner mot klippan. Det var stenigt med en brun parkbänk stående helt ensam där nere. En bit därifrån fanns lite buskar och träd. På buskarna fanns det bär, tror det var vinbär. 

- Det var detta jag ville visa dig. Det är så fint här på kvällarna. sa jag till honom.

- Det var ju fint här. mumlade han fast på ett bra sätt.

Jag visst inte vad jag skulle säga så jag satte min och började dra bort gräs ifrån kullen. Helt plötsligt så kände jag någon som drog sig tätt intill sig. Jag förstog ju såklart att det var Carl. Han var varm och jag var rätt kall. Det började dra sig emot kvällen men än var det ljust ute. Luften hade blivit kallare men det var inga problem nu när   

Carl höll om mig. Vi satt tysta en lång stund och bara kollade ut över klipp avsatsen. Helt plötsligt så släppte han taget om mig och jag flyttade ifrån en bit. Jag ville egentligen inte att han skulle släppa mig men det kunde jag ju inte säga till han. Istället så harklade han sig och kollade på sig.  

- Betty.. ? viskade han

- Ja vad är det ? viskade jag tillbaka. Hoppades inte det hördes så mycket på min röst hur nervös jag blev.

Jag vände mig mot honom och kollade på han. Han såg lite nervös ut han också men han fortsatte att prata med mig och sa :

- Asså det är såhär,började han. Innan jag skulle åka till er så hade jag och några killkompisar kollat upp dig på facebook. Jag ville ju lixom veta vem jag skulle träffa och så. Jag tyckte du var jättefin och det tycker jag nu med. Jag vet att vi inte känt varandra länge alls men jag har en speciell känsla och jag tror gillar dig. Så nu undrar jag ifall du vill bli tillsammans med mig? 

Jag blev så glad och jag slängde mig i hans famn och kramde om han . Han trillade bakåt och nu låg han där på den stora kullen med mig liggandes på hans mage.  Jag kollade in i hans ögon och gav han en kyss.

-Klart jag vill det, svarade jag med ett stort leende.

Han log tillbaka och kysste mig . Nu var det skymning och himlen var så fin som bara den kunde bli. Detta var verkligen den bästa dagen i mitt liv. 

Så.. förlåt att jag inte skrev vidare och så nästa dag men nu är jag tillbaka. Glömde ju helt av bort bloggen! Fy på mig. Men hoppas ni tycker om detta. Ni får en ny del ikväll,puss !

.... Jag blev generad och bestämde mig för att gå in och hjälpa mamma istället innan man märkte hur mycket jag rodnade. Men när jag kom hem så var det visst redan försent för mamma kom fram till mig och log som hon brukar göra när hon såkallat ''ser rakt igenom mig''. Hon berättade för mig att hans pappa hade sagt att killen var lika nervös för att träffa henne också. Det kändes lite bättre inom mig och jag tog med det silvriga kakfatet ut där alla utom killen och den lilla flickan satt och pratade. Istället sprang dom runt på trädgården och busade. Jag tyckte det såg väldigt gulligt ut. Han hade bra hand om barn och det gillade jag eftersom jag själv gillar barn extremt mycket. Jag ville bli någon som hade hand om barn när jag blev stor bara för att barn var det bästa jag visste. Jag satte ner fatet på bordet och satte mig bredvis pappa. Jag lyssnade när dom pratade men föll snabbt in i mina egna tankar. Jag tänkte på hur underbart det hade varit ifall jag och den snygga killen skulle varit tillsammans. Jag avbröts helt plötsligt i mina tankar utav att  jag hörde en ljus stämma skrika:

- Kom nu och umgås istället. Jag tror inte att Betty vill sitta här ensam och lyssna på oss vuxna. 

Det var killens mamma som hade ropat. Hon kollade på mig och log så jag log tillbaka. Jag kollade åt killens håll och såg att han jagade den lilla flickan en sista gång. Till slut fångade han henne och satte henne på axlarna. När han gick mot bordet där alla vi andra satt så hörde hon ett ljust skratt ifrån flickan. Det lät så gulligt och det gjorde till och med så att jag fick en härlig känsla i magen. Skrattet påminnde lite om hennes egna. Pojken satte sig bredvid mig med flickan i knät. Hon ville inte sitta själv utan i hans knä. Jag blev lite nervös och började pilla med mina målade naglar. Jag hade hållt på att fixa dom länge dagen innan och ville verkligen inte förstöra dom så jag pillade inte så hårt på dom. Men jag visste inte vad jag skulle konsentrera mig på nu när han redan var så nära. 

- Hej, jag heter Carl och detta är min lillasyster Edith. Vad heter du? Frågade kille helt plötsligt.

Jag blev lite nervös men jag ville inte visa det så mycket så jag kollade upp och försökte få fram något bra.

- Hej, jag heter Betty. svarade jag blygt.  
Kände att jag kunde fått fram något mycket bättre. Istället bestämde jag mig för att kolla ner igen.  Carl skrattade till och jag visste inte vad jag skulle säga.

-Du är rätt blyg va? sa han med en lugn röst.

Jag nickade till svar och gav ifrån mig ett tyst skratt. Hans syster hade precis satt sig på sin plats igen och börjat äta. Han hjälpte henne med att hålla gafflen rätt. Hon var runt 2-3 år kanske. Hon hade precis fått börja äta själv. När han fixat det så frågade han om dom skulle gå och ta mat. Jag tyckte det var en bra idé och vi gick iväg för att hämta mat. Han åt en normal portion med mat medans jag åt ungefär lika mycket som hans lilla syster. Jag är    

väldigt kräsen och nästa aldrig hungrig. Även så är jag normal tjock men väger inte så mycket. Efter maten så ville hans lillasyster, Edith, bada i polen. Hon tog av sig klänningen och under dom hade hon redan en söt baddräckt.  Den var rosa med små gula ankor på och På rumpan stog det '' Edith''.  Pappa hjälpte henne att få på sig armpuffarna. Sen satte han sig med Carls pappa vid polen och kollade så ingenting hände henne när hon badade. Carl som tyckte det började bli långtråkigt att inte göra något hade gått iväg med min mamma och lekt med hunden. Mamma tyckte om djur väldigt mycket och hon hade till och med varit vetrinär innan bilolyckan. Hon var det i ca 4 år men hon tog mest hand om hästarna och dom lite större djuren. Nu var det bara Carls mamma,Linnea och jag som satt vid bordet. Hon hade frågat lite om skolan och så. Jag svarade så artigt jag bara kunde och frågade själv lite saker. Men helt plötsligt fick hon ett samtal och blev tvungen att åka iväg. Antagligen jobbet. Nu visste jag inte vad jag skulle göra så jag började pilla med naglarna igen. På naglarna hade jag målat olika djur. på tummen en katt, pekfingret mus, långfingret sköldpadda,ringfingret fågel och på lillfingret en hund. 

-varför sitter du här själv för? frågade en lugn pojk aktig röst. 

Jag hoppade till och kollade upp för att se vem det var. Självklart så var det Carl.

- Oj, förlåt om jag skrämde dig. Vill du hänga med o gå en runda? Bara du och jag? frågade han.

Hörde jag verkligen rätt? frågade den snygga killen Carl Mig ifall vi skulle gå en runda precis!? 
Jag blev tvungen att svara snabbt.

- Ehm...visst! Vart ska vi gå då? Stammade jag fram. 
Jag hoppades det inte märktes allt för väl att jag blev nervös. Men jag tror det gjorde det för han tog min hand och svarade:

- Lugn, Jag brukar inte vara här så du får visa mig något ställe dit man kan gå. 

Vi log mot varandra och jag visste precis vart jag ville att vi skulle gå...

Så nu får ni inte veta mycket mer idag. Mitt namn är inte Betty på riktigt men jag vill heta det så jag valde det namnet till min karaktär. Hoppas ni längtar tills nästa gång jag skriver. Kram! 

Jag vaknar upp,klockan är redan 11. Varför har ingen väckt mig?
Jag går upp och springer ner för trappan och raka vägen in i köket. Jag öppnade kylskåpet och stog mjölken och en liten fruktsallad,som vanligt. Efter jag ätit den så skyndade jag mig upp på rummet. Satt på musik på mobilen som jag brukar göra. Vad ska jag ha på mig idag? var det första jag tänkte på när jag öppnade fönstret. Det var väldigt varmt och jag bestämde mig för att sätta på mig en blommig kjol och ett vitt linne. Ett ljusbrunt skärp till det skulle vara perfekt. Jag letade upp allt och satte på mig det. Jag satt upp mitt ljusa hår i en slarvig bulle och satt på mig maskaran lite snabbt. Tyckte inte det gjorde så mycket om det inte såg perfekt ut. Det var ju faktiskt sommarlov och ingen skulle bry sig vilket fall. När jag kom ut på den enorma gräsmattan såg jag att pappa hade satt upp polen och nu satt han i sin solstol och läste sin bok. Pappa var en väldigt snäll person som brydde sig om alla och ville alltid hjälpa till. Han hade inget hår,massa tatueringar och en rätt vältränad kropp. Han var inte så hård som han såg ut att vara. Han var helt enkelt en riktig ''nallebjörns-pappa'' som vi brukade kalla han för. Mamma var på sjukhuset på en kontroll. Hon hade haft problem med ryggen ett längre tag. Min mamma var en riktigt snäll människa hon med som alltid ville mitt bästa. Om jag var ledsen så tröstade hon mig alltid och var det något som jag ville prata om så var det alltid hon som lyssnade. Hur som helst, Idag skulle pappas jobbar kompis komma på besök med sin familj. Jag hade hört ryckten från mina vänner att han hade en riktigt söt son. Jag hade aldrig sett han men hade fantiserat om en riktigt snygg kille i mitt huvud. Han skulle ha brunt lockigt hår. Klarblå ögon och världens finaste leende. Inte bara det utan även en vältränad kropp och lagom lång. Själv var jag bara 1,60 lång. Så han fick gärna va ca 1,70-1,75.  Jag gick upp och städade innan dom kom och sen dukade jag fram. Nu kom mamma hem.  Hon berättade att det hade blivit lite bättre med ryggen och att hon inte behövde besöka sjukhuset på över 2 månader! 
Jag var väldigt glad för mammas skull. För ungefär 1 år sen hade mamma varit med i en bilolycka med en kompis som körde rattfull. Dom hade krockat med en annan bil och hennes kompis dog. Som tur så överlevde mamma. Det är fortfarande ett hemskt trauma för mamma. Hon gick hos phsykolog för det. 
Nu kom en röd volvo upp för backen som ledde upp till det lilla gula huset som familjen Olsson bodde i. När dom steg ur bilen var det första jag såg en rätt kraftig man med en brun mustach. Han hade en röd kortarmad skjorta på sig och ett par beiga shorts. Antagligen pappan tänkte jag och kollade vidare efter att få se den snygga killen. Men efter det såg hon istället en lång och mager kvinna med ljust,lockigt hår. Hon var väldigt fin och hade en röd långklänning på sig. Hon såg nästan ut som en kändis på röda mattan fast med rätt lätta kläder. I handen höll hon en liten flickas hand. Hon såg nästan ut som en liten barbie med dom bruna flätorna som hängde ner på axlarna. Hennes kinder var ros-röda och ögon ljusgröna. Jag log mot henne när hon kollade på mig med dom vackra ögonen.  Efter det hörde jag en hund skälla. Först blev jag skrämd men sen när jag såg att det var den snygga killen och en hund som lekte så blev jag varm inom mig. Det kändes som om allt stannade och att mitt hjärta började slå dubbelt. Han var mycket snyggare än vad jag hade tänkt ! Hans ögon var blåare än allt annat blått som jag någonsin sett. Håret var lockigt och den finaste bruna färgen jag någonsin sett. Han va nästan lite lik Harry Styles i håret. Han var helt lagom lång och såg rätt så vältränad ut. Kläderna satt också väldigt bra på honom. En vit t-shirt och röda shorts. I tröjan hängde ett par pilot glasögon och i handen höll han en röd keps. Jag blev generad och bestämde mig för att gå in och hjälpa mamma istället innan det märktes hur mycket jag rodnade. 


Nu skriver jag resten ikväll. Hoppas ni tyckte om det och det kommer fortsätta handla om detta ett tag. Kanske 5 delar eller något? :) men ha det bra,kram !